UPPRYMD

vardag till bristningsgräns fylld
med måsten med plikter med stress
men tom
i själen tom
ett rike en glänta en skog
själv vid sprakande eld
måne över mossens böljande dimmor
en fågel en älva en räv var det nog
själv men ej ensam bland vänliga väsen
tanken finner rymd
viskar bland träden
jag lever jag andas jag finns
upprymd
i själen upprymd

© Svadilfare 2000-2012